hate feeling vulnerable

 

Hästpojken och girls chase boys chase girls

Tänkte att ni kanske ville ha en liten uppdatering så här får ni. I skrivande stund sitter jag i soffan, som vanligt nu för tiden, med benet i högläge och väntar på bättre tider. Måste ändå säga att jag är så glad och att det är så skönt att kunna känna att jag äntligen mår bättre. Jag opererade mitt korsband för en vecka sedan. (Borrade en kanal i lårbenet och skenbenet för att där ersätta mitt trasiga korsband med en sena de drog från mitt baksida lår, sätta in den med hjälp av skruv och plattor) Själva operationen gick bra, och jag blev inlagd över natten. På kvällen däremot började jag känna smärta i magen som bara förvärrades. Jag lyckades somna, till Paradise Hotel på sjukhusets tv, men vaknade vid två av en plågsam smärta i övre delen av magen. Jag vred mig med knät hit och dit men hittade ingen som helst skönare ställning. Jag höll mig för gråt för att inte väcka mina två rumskamrater. En timme gick och jag kände att jag inte klarade av mer så jag ringde på systern, fick fram att jag mådde illa och hade jätteont i magen, och hon fick hämta mer vatten och smärtstillande. Jag fick dessutom något i mitt dropp som skulle motverka illamåendet, men det hjälpte inte ett dugg utan blev snarare värre eftersom jag inte kunde få upp något. En halvtimme senare ville jag prova allt för att må bättre, jag försökte spy på toaletten, jag drack massor med vatten och gick på toa, jag åt mina vindrovor och en chokladbit men smärtan var outhärdlig. Jag började gråta och var tvungen att ringa på syster igen som började bli otålig och jag kände mig som världens ynkligaste.. I ytterligare två timmar låg jag i sjuksängen och kved och bara ville DÖ, men kl. 07.04 väcks jag med frukost på sängen och till min lättnad mår jag något bättre och kan äta lite.
 
Magsmärtan kom och gick i en vecka. Det blev en del besök på Akuten och jag är redan uppe i ett frikort. Jag ska kolla upp mina levervärden igen imorgon, eftersom de inte såg så bra ut sist. Vilket kanske inte var så konstigt med tanke på hur mycket medicin, läkemedel och skit jag fick i mig de tre dagarna efter operationen. Säkert 50 tabletter under tre dygn, varav en del väldigt starka. Nu äter jag inget och får stå ut med smärtan i magen, benet och huvudet. Men som sagt, jag mår äntligen bättre!! Jag får inte attackerna längre men lite ont har jag fortfarande. Det lite läskiga nu är att jag bara tappar kilo efter kilo. Ligger man på soffan hela dagarna kan man ju tycka att det borde vara mer logiskt om det var tvärt om?! Förmodar att det är min muskelmassa som förtvinar:( Äsch det är okej med mig och nu kan jag äntligen se framåt och börja min 12 månaders rehab.... Jag ska klara detta. Räknar ner tills jag står på fotbollsplanen igen. Been here, done this before! 
Jag vill säga tack till mina otroligt fina vänner som bryr sig. Pussar på er alla. 
 
 

RSS 2.0